I helgen var jag på bilsemester till Sötäjle och hälsade på mina svärföräldrar och min sambos bror med flickvän. Lilla Sophia har jag också fått hälsa på, och jag känner att jag har nått ett delmål... Jag sa det i ett tidigare inlägg att jag alltid har varit lite emot bebisar, och jag säger inte att jag då hade fel, men jag tog ett för mig, viktigt beslut i lördags eftermiddag. Jag bad om att få Phia i knät, och jag ryggade inte från att se på henne, och studera hennes lilla ansikte. Jag blev inte äcklad av henne, som jag tänkte att jag skulle bli, och jag blev inte obekväm med att ha henne i knät en stund. Jag känner mig inte direkt redo för att vara barnvakt i två veckor, än mindre ha en egen bebis, men jag känner mig bättre till mods nu. Jag är lättad över att jag inte reagerade som jag har haft mardrömmar om, och det är skönt att veta att det kanske inte är så farligt trots allt..
Pöss! |