Jag vill skriva någonting här, men jag kommer inte på någonting. Allt jag har i huvudet är skam. Jag skäms över hela mitt liv och min existens. Jag borde inte vara värd att få leva det liv jag lever.. Jag kan ju inte ta hand om det. Jag kan inte ta hand om mig själv. Jag kan inte ta hand om mig själv, än mindre min katt, mina fiskar eller skolan. Desto mindre kan jag ta hand om min praktik.. Jag gick inte upp idag bloggen, och jag skäms så innerligt.. En skam så att jag knappt vill visa mig för ens min pojkvän. Jag vet att jag har gjort fel fel fel, och jag skäms redan högt, och jag vill inte höra att jag är sen eller inte dök upp. Jag önskar att jag bara kunde försvinna. Bara ge upp med min existens och ge platsen till någon annan. Någon som förtjänar den... Jag förtjänar inte att vara glad och må bra på dagarna..
Jag känner mig bara så otroligt nere just nu.. Jag vill inte visa mig ute, inte någonstans. Jag vill inte att solen ska se mig idag. Alltså, jag har varit sen förut, men detta är bara oacceptabelt. Klockan är över tio, och jag kom just upp ur sängen. SÄG INGET, JAG VET ATT JAG ÄR DÅLIG! Jag vill inte höra det, säg det inte! Jag vet vad jag har gjort, jag vet att det är fel. Och jag vet att jag kommer få höra det hela dagen framöver. Ska jag våga visa mig igen behöver jag och alla andra lägga det bakom sig. Det har inte hänt, idag finns inte, jag vill inte höra det. "Du är sen..." JAG VET, JAG VET! Jag kommer bryta ihop om jag går dit nu, jag känner det på mig. Jag vet att ingen som jag vill berätta för kommer läsa detta, men jag skriver i panik, och kan bara hoppas på att mina närmaste läser, och kan förlåta mig. JAG kan inte förlåta mig själv.
Nu ska jag avsluta här och leva resten av dagen i skam.. Får se när jag kommer tillbaka till mig själv. Hejdå, för en tid framöver.