HEJ ALLA! Jag var nyss vid sjön och badade när det var såhär 20 grader varmt (KALLT!!) i luften och typ mellan 16-18 grader i vattnet. Det var KALLLLLLLLTT!! Inte att rekommendera, för jag förlorade känseln i både fingrar och tår! Men någonting måste man ju göra med sin väninna som varit på en URTRÅKIG semester i en månad. Ja, hon var i Sri Lanka med några av hennes grannar. Det skulle bli kul tyckte hon, men det visade sig att grannarna var falska idi**er, jättedryga och rakt elaka mot henne under de två sista veckorna på semestern. Hon satt inne hela dagarna och hade inte att läsa, titta på eller att göra. Hon fick inte gå utanför gården för de hon bodde hos, så nu när hon kom hem känner hon att Sverige är ett av de bästa landen man kan bo i. Så det är väll något jag kanske kan vidarebefordra till er som läser, åk inte till Sri Lanka om ni inte är mörkhyade och tycker om hög luftfuktighet. ;)
Efter badet åkte vi hem till mig och hängde upp det blöta, samt kollade in mina fiskar. Hon kommenterade att mina Pakistanbotier växt enormt mycket sedan hon såg dem sist. Märkligt, tänkte jag, för jag har ju inte märkt något, eftersom jag varit med dem varje dag och liksom inte tänkt på att de har växt. Vi tog oss sedan bort till ArkenZoo och kollade in lite mer fiskar och plantor, samt så köpte hon godis och gott till sin hund. Jag upptäckte då ganska tydligt hur stora mina fiskar blivit, för det fanns en bäbisbotia som simmade i ett av alla akvarier. "Dina var mindre än den!" kommenterade min väninna, men det kunde jag då aldrig tänka mig. Skulle mina underbaraste varit mindre än den lilla skiten?! Otroligt..
Jag saknar också mina Guppys otroligt mycket. Jag hade en hane och en hona, och jag var ju totalkär i min blåa hane. Han var verkligen snyggast i akvariet, och jag var så djupt förälskad i honom. Men allt gott har ju alltid ett slut sägs det, och det hade detta också.. Dagen då jag kom hem efter en helg hos mina föräldrar kunde jag inte se skymten av min guppyhane. Jag kollade bakom växter och under roten, men såg honom inte. Det enda jag kunde se var ett skelett liggande på botten... Jag grät då. Jag grät i timmar. Jag gick ner i lätt depression, och jag slutade inte gråta förrän över en vecka efteråt. Då den sorgen lagt sig hittade jag liket av min guppyhona. Då grät jag i tre dagar till, och jag skrev ett långt inlägg om alla mina känslor på min gamla blogg. Flera gånger satte jag mig hos min sambo och grät ut allt i hans famn. Jag var helt förstörd i nästan en månad efteråt. Nu är det längesen min älskade guppy dog, men jag känner ändå hur tårarna bränner bakom ögonlocken och halsen känns tjock av tillbakahållen gråt.
Nu ska jag inte prata mer om mina sorger, för jag vet att ni har så mycket av den varan själva. Jag och min väninna var som sagt på ArkenZoo där de hade en hel drös med både guppy, praktbotia, rosentetra, neontetra, ciklider, och jag vet inte allt vad det var. Jag blev nykär i både guppyfiskar och pakistanbotier, men gick ändå hem tomhänt, eftersom jag inte har några pengar alls att leva på. Mitt konto är ganska tomt, sånär som några dammtussar, och min plånbok innehåller några ynka småmynt och en gammal femtioöring. Men nu är jag ganska säker på vad jag ska köpa in till mitt akvarium, och jag längtar så tills jag får mina pengar i slutet av månaden!
Min lista på saker att fixa till akvariet:
- Finkornig sand till nytt bottenmaterial
- 6st Guppy, 3 av varje kön.
- 1-2 nya plantor.
- En ordentlig rengöring av akvariet
- Om-möblering!
Detta inlägg har nu blivit alldeles för långt, och jag har inte ens skrivit något vettigt, så nu avbryter jag, och jag hoppas ni har det bra tills vi hörs igen.
Hejdå! |